Det är 1930-tal och en karismatisk predikant trollbinder byborna under sina väckelsemöten i Tornedalen. Bland hans anhängare finns läraren Rakel (spelad av Jessica Grabowsky) och hennes man Teodor. Efter att ha fått en uppenbarelse tar Teodor över som rörelsens ledare och börjar styra den i en oroväckande riktning. Det blir en accelererande färd in i mörkret som tvingar Rakel att välja sida en gång för alla.
Jon Blåhed, regissör och manusförfattare, är uppväxt i Tärendö i Tornedalen. Rörelser är hans fjärde långfilm, efter Inland (2020) och dokumentärerna Maj Doris och Greven. Jessica Grabowsky är en finländsk skådespelare, som tidigare jobbat med Jon Blåhed i bland annat tv-serien Fejkpatient.
Rörelser hade världspremiär och blev prisbelönt på filmfestivalen i Rotterdam tidigare i år och ni var båda på plats, berätta?
Jon Blåhed: Det var jättekul, och det var ju första gången vi visade den för publik överhuvudtaget så man vet ju ingenting om hur det ska tas emot. Väldigt nervöst och speciellt. Det blev jättefina diskussioner efter filmen, så det var en bra start, och så började vi förstå att det var lite buzz kring filmen. Men sen trodde vi absolut inte att vi skulle vinna.
Jessica Grabowsky: Jag fattade inte alls att det var någon buzz, för vi är ju alla introverta och nördar som går och lägger sig till klockan tio eftersom vi är så utmattade av all socialisering! Så jag hade liksom inte varit på en enda fest. Sen när vi vann och gick på en middag så hörde vi “But yeah, you were the buzz”. Och vi bara, “What? Were we”? (skratt)
Filmens Rakel ställs inför en väldigt svår situation, när hennes man blir alltmer uppslukad av sektens mörkare sidor. Jessica, hur var det att jobba med filmen?
Underbart. En glädje. Det är världskönast att jobba med Jon, för att han är så well prepared. Så det går liksom ingen onödig tid på att söka bild och fundera ut vad vi ska göra. Jag tyckte att det fanns någonting väldigt intressant i den här inre konflikten hos Rakel, mellan hennes tro och vetenskapen, med hennes make och deras dotter hon måste skydda. Många har frågat mig “Men varför skiljer hon sig inte bara?” men det gick ju inte. Det här var 30-tal, hon kommer från en laestadiansk bakgrund, så mannen är familjens huvud. Man ska inte ifrågasätta det.
Jon, varför tror du Korpelarörelsen fick fäste i Tornedalen?
Det var väl rätt tid och rätt plats. Eller fel, om man så vill. Som de säger i filmen, antingen var man nazist, eller så var man korpelian, eller så var man kommunist. Det var väldigt fattigt, och folk hade drömmar om att hitta något slags lycka och glädje i livet. Det fanns en grogrund. Och det känner man såklart igen från vår tid, att folk kommer med lösningar på problem som är väldigt komplexa. Så det är inte unikt för Tornedalen. Jag tänker också att när någonting blir väldigt strikt så kommer det alltid att bli en backlash. De fick ju inte lyssna på musik eller dricka sprit eller dansa. Om det blir nedtryckt hela tiden så börjar folk sträcka sig efter en annan ytterlighet. Så det växte snabbt till något som blev galnare och galnare.
Rakels föräldrar i filmen spelas av två tungviktare i finsk film: Kati Outinen och Sakari Kuosmanen, kända från många av Aki Kaurismäkis filmer.
Jon: De är ju legender i Finland! Jag är stort Kaurismäki-fan, så jag var jätteglad att de ställde upp.
Jessica: Vi satt en kväll i Haparanda, i restaurangen på stadshotellet, med Kati och Sakari och Alma Pöysti [som spelar grannfrun Lisa]. Och då insåg jag: jag sitter ju här med finsk filmhistoria! De har så många historier som de gärna berättar och jag tänkte att “jag måste få in det här i mig”. Sen är de ju världens trevligaste människor som inte gör något nummer av sig.
Jon Blåhed har gjort film på minoritetsspråket meänkieli förut, i novellfilmen Turpa Kiinni Minun Haters (2019) men Rörelser är unik i sitt slag: den första långfilmen på meänkieli.
Jon: När jag började skriva manuset så kände jag att om jag ska göra detta överhuvudtaget så ska det vara på meänkieli, annars får det vara. Så det har varit med hela tiden, oavsett hur mycket svårare det kommer att bli så kommer det vara värt det i slutändan, för mig personligen. Sen har jag märkt när vi haft förhandsvisningar i Norrbotten att det betyder jättemycket för människor däruppe, på båda sidor av älven. Folk har sagt att det är en milstolpe, att det här kommer att finnas för alltid. Och det är jag såklart väldigt stolt över.
Jessica: Jag tror det finns många delar i filmen många kan känna igen sig i, även om man inte har någon koll på Korpelarörelsen. Nu blir det kanske jätteflummigt, men jag tror att tiden går i cirklar och det kan finnas någon tröst i att det har funnits förut och vi har klarat det förut. I Tornedalen på den tiden hade de kommit igenom första världskriget, och det andra stod för dörren. Idag har vi jättestora frågor som vi ställs inför med klimatförändringar, krig, internet och Trump och hela den skiten. Jag tänker att precis som Rakel kan man fokusera på det lilla livet, på sina nära och kära, på empati. Det är iallafall någonting som ger mig tröst nu i allt det här stora som pågår.
Rörelser har biopremiär fredag 2 maj och kan ses på flera Cinevillebiografer.
